Hjältar i mitt liv
Våran svenska läxa var att skriva ett tal om hjältar. När jag fick höra era tal om era hjältar fick det mig att tänka efter vem som är min verkliga hjälte. Vem som har stått där och tagit emot mig när jag har fallit tillbaka, vem jag har kunnat se upp till och vem som hjälpt mig i mina svåra stunder. Det svåra var inte att se tillbaka och se om jag kunde hitta en hjälte i mitt liv. Det svåra var att hitta EN hjälte. Hjältar finns överallt, vart du än vänder dig om finns dem. Och jag vill ge en minut till dem som inte har gjort något för alla i världen, utan dem som har ansträngt sig lite extra för att göra någons liv lite bättre. Personer som har kommit över med choklad när min pojkvän gjorde slut. Till hon som ringde mig mitt i natten när jag behövde höra en varm röst. Det betyder inte att man har omänskliga krafter, något som utmärker henne är att veta precis när jag behöver en kram. Det är en av alla mina hjältar. Alla har gett mig insperation till detta talet som jag lyckades skriva och såhär blev det:
Talet
Misslyckanden får oss att inse felen vi själva gör, det gör ont men smärta stärker oss. Vi lär oss av andras misstag men främst av dem som sitter bred vid oss och våra egna. Jag lastar dig inte för att vara rädd, jag är själv livrädd.
Jag kämpar mig igenom varje dag precis som du gör.
Det kan vara tungt och vi letar ständigt efter det ljus som ska visa oss vägen fram. För hur mycket jag än vill vara självständig och klara av allting på mina egna ben så behöver jag all närhet och kärlek som jag får och jag ska inte ljuga och säga att jag inte behöver det.
Precis som jag har behövt alla i min närvaro som har lyst upp mina dagar. Jag skulle inte kunna välja ut en bland alla hjältar i mitt liv som har räddat mig. Jag ska börja från början, vem som fick mitt första snesteg att bli framgång. Det är min mamma. Hon har alltid lyckats hitta ljuset i tillvaron, ljuset för vägen ur mörkret. ---------,------. jag förstod inte varför pappa blev arg. Tårarna i mammas ögon sa inte mer än att hon var ledsen, jag var inte gammal nog att förstå att det var--- som orsakade mammas tårar.
Men oavsett vad som hände så gjorde hon allt för mig och för att jag skulle få ett bättre liv, även efter den sista gången han lämnade oss.
Hon är min första riktiga hjälte för hon hjälpte mig förbi varje dag samtidigt som hon kämpade för att klara av hennes dag. Jag avundar hennes styrka, och otroliga krafter som för mig är omänskliga.
Det är så mycket jag inte berättar, så mycket som ni hade behövt veta för att förstå vad hon har gått igenom för min skull. Men vi fortsätter fram, precis som min mamma sa till mig.
För vem säger att det inte blir bättre, det kommer inte bli perfekt. Men det kommer bli bättre. Genom dessa tider vill jag minnas varje leende på mina läppar, och alla skratt genom dåliga tider och sömnlösa nätter. Ju längre tiden gick och ju äldre jag blev gick mitt liv i dalar, precis som dem allra flestas.
Vissa perioder var jobbigare än andra.
Och jag vill ge en extra minut till alla vardagshjältar som bidragit med bara alla leenden och sin närvarande i mitt liv som gett mig styrka. Nu menar jag inte bara kompisar, pojkvänner utan alla. Läkaren som hjälper mig med min medicin, min psykolog som hjälper mig med det jag inte kan öppna mig med, min utredning som ska hjälpa mig att kunna klara av alla hinder i min vardag. Alla personer som har hjälpt mig på något eller annat sätt.
Det finns ett ord språk som säger att det som inte dödar oss gör oss starkare. Allt jag har gått igenom tror jag har format mig till den jag är idag. Jag är starkare än vad jag var igår och jag kommer klara mig igenom denna dagen precis som jag gjorde igår och lära mig något nytt. För tre år sedan fick jag veta något nytt, egentligen inget som jag inte visste om, men en förklaring. Jag fick veta -----, för min mamma tyckte jag hade blivit stor nog att veta. Men när är man stor nog att ta in något sånt och när är man tillräckligt stark att berätta det för sin dotter? Jag är tillräckligt stark nu för att lyssna på min pappas historia, och han är min hjälte för att han stängde ute mig ur sitt liv när det blev för farligt.
Det är mänskligt att göra fel men gudomligt att förlåta.
Jag vill tacka alla i mitt liv för ni är mina hjältar.
